Aftonhjärta..

Mitt hjärta andas tacksamhet
Höstkänsla. Vilotid

Tankar som dröjer
Tankar som föder leenden över mitt ansikte

Mitt hjärta som känns varmt  slår tryggt. Slår lugnt
Hjärtat som viskar vackra ord, som smeker själen i alla dess vindlingar

Natten som bjuder vila och drömmar som når ända ut till den nordligaste stjärnan i Karlavagen
På den stjärnan ska jag stanna min natt och i dess innerliga ljus låta mitt hjärta tala fritt

Till mitt hjärtas röst ska jag där lyssna och låta mig betagas av dess frimodighet
Jag ska skriva alla orden i stjärngrus och ömt bära dem tillbaka genom drömmen, tillbaka hit

Och närhelst jag trängtar efter hjärteorden är allt jag behöver göra att sluta mina ögon
Då minns jag höstkänslan. Vilotiden. Då hör jag tydligt hjärtats viskningar som föder leenden över hela mitt ansikte

Ulrika